Medvind.
Ibland,
när det är medvind,
blir man alldeles paralyserad
av att man för en gångs skull har vinden i ryggen och inte spottandes i ansiktet.
Det är så pass att man stannar upp,
förundrad,
och undrar vad som hände,
istället för att ta tillfället i akt
och låta vinden bära en framåt,
istället för att flyta med.
Å andra sidan kan man likasågärna stanna upp en stund och lukta på blommorna.